Debatt. .

2017-10-12 13:25
”Oavsett vilket straff vi får för våra djurfritagningar så är jag hoppfull inför framtiden”, skriver dagens debattör. Bild: Amel Emric/AP/TT
”Oavsett vilket straff vi får för våra djurfritagningar så är jag hoppfull inför framtiden”, skriver dagens debattör.

Har vi ett moraliskt ansvar att ingripa mot djurhållningen?

”Det är dags att vi förbereder oss inför våra kommande barnbarns frågor. Vad kommer vi att svara när de frågar vad vi gjorde för djuren som led i djur­fabrikerna?”

Den 4 oktober satt jag på de åtalades bänk i Norrköpings tingsrätt misstänkt för stöld och egenmäktigt förfarande. Den 18 oktober kommer domen.

Bakgrunden är att vi i aktionsgruppen Tomma burar utförde en fiskfritagning sommaren 2015 och en kalkonfritagning sommaren 2016. Vi lämnade brev och kakor till gårds­ägarna efter aktionerna och ringde sedan polisen för att berätta vad som hade hänt och vilka vi är.

Om detta fanns inte många frågetecken under rättegången – alla bevis åklagaren behövde finns tillgängliga på www.tommaburar.se. Den stora frågan gäller i stället om de här handlingarna var rätt eller fel. För att svara på det behöver vi veta om det är rätt eller fel att exploatera och döda djur när vi inte behöver det.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vår moral grumlas ofta av vår samtids fördomar, vanor och kultur. Vi kan se klarare genom att ställa frågan: Hur kommer våra kommande generationer att se på nutidens köttätande? Den aktuella BBC-filmen ”Carnage” lyfter precis den frågan. Där flyttas vi 50 år framåt i tiden. ”Varför åt någon ett barn?” frågar en ung man i filmen.

”Det är ju bara ett barn, ett litet lamm.”

I filmens framtid är köttätande förbjudet och det historiska utnyttjandet och ätandet av djur ses som barbariskt. Jag tror att det är en realistisk framtidssyn.

Våra framtida barnbarn kommer att fråga oss med avsky i blicken:

Hur kunde ni döda miljontals individer när ni inte behövde det? Hur kom det sig egentligen att ni tog er rätten att stänga in försvarslösa djur under hela deras liv? Vad kommer vi att svara våra kommande barnbarn?

Det är nu hög tid att ge djuren rättigheter som förhindrar oss från att utnyttja och döda dem. Den israeliske historikern Yuval Hariri säger i sin bästsäljande bok ”Sapiens” att den moderna djurhållningen kan vara ”det största brottet i historien”. Men hur ska vi stoppa det här enorma brottet? Tänk dig att du ser en person misshandla en annan person på gatan.

Är det rätt att gripa in för att försöka hindra det uppenbara våldet

Ja, skulle de flesta säga.

Troligtvis skulle de flesta även säga att det är rätt att ingripa om det gällde en hund som blev misshandlad. Men hur är det med våldet och dödandet som pågår på Sveriges djurindustrier och slakterier varje dag? Har vi även där ett moraliskt ansvar att gripa in?

Det anser jag, eftersom våld och dödande är fel oavsett var det sker. Men det finns en stor skillnad mellan situationerna. Misshandel av en människa eller ett husdjur är fel enligt våra lagar och kulturella värderingar. Däremot har våldet och dödandet av djur inom djurindustrin ett massivt skydd av samhället.

Därför räcker det inte att ingripa på vilket sätt som helst mot våldet i djurfabrikerna. Där behöver vi göra motstånd mot hela fenomenet, mot själva idén att det är okej att exploatera och döda en individ endast för att hon råkar vara av en art som inte tillhör människosläktet.

Det är där civil olydnad kommer in i bilden. Civil olydnad är ett icke­våldsligt och öppet sätt att utmana lagar som hjälper till att förtrycka vissa grupper i ett samhälle. Tidigare i vår historia så har civil olydnad bidragit till att skapa många av de rättigheter och lagar som vi i dag tar för givna, som rösträtt för kvinnor, fackliga rättigheter och miljöskydd.

Martin Luther King fick ibland kritik för att hans rörelse använde civil olydnad. Han brukade då svara att civil olydnad behövdes för att skapa en situation där samhället blir tvunget att ta tag i en fråga som man tidigare har ignorerat. Liksom fredlig direkt aktion behövdes i 60-talets USA för att bekämpa dåtidens rasistiska lagar så tror vi att öppna djurfritagningar behövs i dag i Sverige för att utmana diskriminering av djur.

Oavsett vilket straff vi får för våra djurfritagningar så är jag hoppfull inför framtiden. Jag ser nästan dagligen framsteg för djuren – tidningsartiklar som ifrågasätter våldet mot djuren som vi äter, vegoprodukter som ökar i försäljning och fler och fler som står upp för djurrätt.

Det är dags att vi förbereder oss inför våra kommande barnbarns frågor. Vad kommer vi att svara när de frågar vad vi gjorde för djuren som led i djurfabrikerna? Vill vi vara bland de som valde att ignorera våldet och dödandet inom djurindustrin eller vara bland de som öppnade upp sitt hjärta och sitt sinne även för de som har trynen, fjädrar och fenor?

Martin Smedjeback 
Tomma burar