Kommentar.

2017-12-05 06:31

EU måste först städa sin bakgård

”Varför skulle de karibiska öarna vända en miljard-industri ryggen om EU-länderna inte klarar av att rensa upp kring Medelhavet.”

Tänk om vi hade skrivit lika många indignerade texter om det bankindustriella komplexets nyckelroll i skatteflykten som det skrevs om Leif Östling bristande skattemoral. En bufflig girigbuk är så klart viralt raketbränsle, men när hans huvud rullade hade drevstormen redan bedarrat. Ansvariga politiker lovade att ”se över lagstiftningen” och satt kvar med samma självsäkerhet som Nordeas chefer efter förra årets Panamaläcka. Vi journalister bör fundera på vart vi riktade vårt krut.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Efter Paradisläckan har EU trots allt varit tvungna att starta upp det insomnade arbetet med en svart lista över världens skatteparadis. Ett babysteg framåt. Men när EU:s finansministrar samlas kring förhandlingsbordet i Bryssel idag är de lika insyltade som de granskade staterna. Redan innan mötet har EU-länderna Malta, Irland, Nederländerna och Luxemburg exkluderats från listan. Läckan visade att Östling och 2 000 svenskar använt Malta för skatteflykt och pengatvätt. Om EU följde sina egna kriterier skulle Malta och de tre andra länderna svartlistas, anser Oxfam och pekar ut ytterligare 35 länder.

OECD:s svarta lista från i juni innehöll ett enda ofarligt land långt bort: Trinidad och Tobago. Lite talar för att EU:s lista blir så mycket längre. Schweiz har krävt undantag och en svartlistning kan äventyra mellanstatliga relationer. Det finns europeiska finansministrar som vill stoppa skatteläckaget men många sitter i knät på storbankerna. Lobbyingen är intensiv för att urvattna alla regleringar. Och tidigare har bankvänliga finansministrar, vid mandatperiodens slut, belönats med ett välbetalda jobb hos Goldman Sachs (Erik Åsbrink) och Citigroup (Anders Borg).

I Luxemburg är det dessutom svårt att se var banksektorn börjar och staten slutar. The Guardian avslöjade att landets tidigare premiärminister hade hjälpt storföretag att slippa undan skatt. Samme man, Jean-Claude Juncker, leder på sitt nya jobb som ordförande Europakommissionens arbete mot skatteflykt. Och så har vi Neelie Kroes som under sin tid som EU-kommissionären pressade storföretag att följa skatteregler samtidigt som hon i hemlighet ägde ett brevlådeföretag i skatteparadiset Bahamas.

Det blir tandlöst att svartlista en handfull skatteparadis på andra sidan jorden om unionen fortsätter blunda för fifflet på den egna bakgården. Varför skulle de karibiska öarna vända en miljardindustri ryggen om EU-länderna inte klarar av att rensa upp kring Medelhavet?